onsdag 10 september 2008

Varför är det alltid jag......

Igår var det dax igen... dansaerobic på programmet.
Jag var tveksam innan och försökte hitta ursäkter till mig själv för att inte gå... Hittade ingen så jag ringde upp Petra som också skulle med. Bestämde en tid vi skulle mötas och sen hem och aktivera Kayla, få i sig en macka och sen iväg igen.
På passet var det extremt med folk (87st) i en LITEN gymnastiksal. Det var varmt innan passet började och varmare blev det!
Hallen hade två dörrar som gick att öppna direkt ut men trots att de stod öppna märktes det inte ens på luften inne i hallen.
Efter 45 minuter av roligt och jobbigt skuttande och hoppande började jag känna mig yr och fick svarta fläckar för synen. Skällde tyst på mig själv för att jag inte tagit med vatten och inte ätit ordentligt innan.
När passet var slut fick jag sätta mig på huk för att inte svimma. Så fort jag försökte ställa mig svartnade det för ögonen och jag fick sjunka tillbaka igen.
Så höll jag på tills svärmor sa till mig att jag inte fick köra hem själv utan hon packade in sin cykel i min bil och så åkte vi hem till henne en stund så jag fick dricka lite vatten och varva ner.

Detta är så typiskt mig!!! Jag lyckas alltid med dessa DUMMA konstiga saker.
Pratade med mamma och pappa senare på kvällen. Precis som jag själv, trodde "pappa doktor" att jag har dålig kondition (fast det är ju ingen nyhet...). Det jag inte tänkt på som tydligen kan spela in är min ständiga prestationsångest (vad alla andra tänker om min prestation och förmåga att göra rätt och, i detta fall även, orka igenom allt). *suck* tänk att man även vid 30 kan vara så känslig för yttre tryck och påverkan, eller ja egentligen är det ju min egen tanke om mig själv jag projicerar på andra (inbillar mig att andra tycker, det jag tänker om mig själv).
Nej nu får det räcka! Det är dax att skärpa till sig och bli en stolt säker person som vågar se sina egna begränsningar och tillåta sig att ha brister och inte kunna/orka allt!

Så här har ni mig! En tjej med massa brister men som ska lära sig bemöta och hantera dem med stolthet och insikt!
Första två insikterna:
* Nästa pass ska jag ta med vatten - jag behöver det!
* Nästa pass ska jag tillåta mig att inte köra allt i fullt tempo, det är okej att ta det litet lugnt ibland =) Konditionen får jag nog någon dag igen...

Ta hand om er där ute!

2 kommentarer:

Anonym sa...

Huvva vad läskigt, tur svärmor tog hand om dig.

Jag var på ett releasepass på Body Combat i lördags då en instruktör från Les Mills var där och visade det. Vi fick INTE dricka vatten under passet! "De som dricker under passet är bara lata och ute efter vila, har man inte druckit innan passet är det för sent att dricka under passet." Han har nog rätt, drick rejält med vatten under hela dagen och ät ordentligt.

Sen är de ju iof otroligt GOTT med vatten under passet, något svalkande liksom. Dessutom blir ja så torr i munnen då ja flåsar. (varför de är sjukt jobbigt att vara ute å springa för ja vill inet gärna springa med en flaska i handen ;))

Ta hand om dig!

Linda & Bengtssons Baksida sa...

Jag tror alla har fullt upp med att hålla koll på sina ben och armar att man inte ser de andra, sån är jag i alla fall =)
Glöm inte vattenflaskan nästa gång bara, för det blir väl en nästa gång =)