När vi kom körandes hem igår såg vi på långt avstånd att grannens bil stod utanför oss. Vi antog att det var för att grannens barn ville komma och hälsa på Kayla, som de brukar. Men när vi kom närmare och svängde in på vår grusväg såg vi något som fick hjärtat att stanna på mig. Ute på åkern nosandes i halmen stod Kayla... Jag skrek nog mer än sa: "Det är ju Kayla, vad gör hon där"
Första tanken: Hur har hon kommit ut?????
Andra tanken: Jag måste lyckas få henne att komma!!!
Den andra tanken var ganska onödig för när hon såg vår bil komma körandes kom hon springades mot den. Överlycklig! Jag kastade mig ut från bilen och öppnade bagaget. Hon hoppade in direkt. När jag satte mig i bilen pekade Henke mot huset.
Vår ena (vi har två) entrédörr stod öppen...
Vår ena (vi har två) entrédörr stod öppen...
När vi stannat bilen på tomten hälsade vi på Kayla som var överlycklig... Sedan tog Henke, som blev rädd att vi haft inbrott, med sig Kayla och gick en runda runt huset innan jag fick gå in.
Vi funderade och funderade hur hon kunnat få upp dörren (vi hade inte haft inbrott).
Tillslut kom jag på att i söndags när grannbarnen hälsat på så hade de gått ut den vägen, antagligen glömde jag låsa dörren efter dem. Hur Kayla efter det fått upp den vet vi inte men vi vet att den tidigare varit svår att få riktigt stängd om man inte låser den...
Tillslut kom jag på att i söndags när grannbarnen hälsat på så hade de gått ut den vägen, antagligen glömde jag låsa dörren efter dem. Hur Kayla efter det fått upp den vet vi inte men vi vet att den tidigare varit svår att få riktigt stängd om man inte låser den...
Antagligen har hon bara lagt sig mot den och så har den glidit upp.
Fem minuter efter vi kommit hem kom grannens äldsta springandes på vägen. Hon hälsade på Kayla och berättade att hon försökt kalla in henne men att Kayla inte velat komma till henne. Hon berättade oxå att hennes mamma sett Kayla ute redan mitt på dagen....
Jag hade ont i magen över detta hela kvällen och så många tankar rusade runt. Tänk om hon sprungit upp till stora vägen. Tänk om hon sprungit bort för oss.
Men tack och lov så är hon en hemmakär hund som älskar sin tomt och sitt revir mest och håller sig nära hemmet!
Vår älskade hund trivs bäst när hon får vara nära och med på allt vi gör.
Gissa om jag var noga med att låsa alla dörrar idag innan jag åkte till jobbet =)
Ta hand om era djur de är de bästa vänner vi har och räddslan då de helt plötsligt inte är där de ska vara är fruktansvärd!
1 kommentar:
Ja huvva inte kul då djuren tar sig ut.. Vet inte om du läste att Nova var ute en hel dag? Shit vilken panik ja fick då vi märkte att hon inte var inne. Stackars lilla skrutt, hur skulle hon klara sig ute vid den ganska traffikerade vägen, andra katter, hundar osv.. Efter en halvtimme kom Mac in med henne iaf.
Skicka en kommentar