Varmt igen =)

Så! Nu har vi äntligen värme i huset igen! I lördags slutgjordes arbetet av min underbare svärfar och Henke hjälpte till. (själv bilade jag upp avloppsrör)
I söndagskväll var det istället så varmt att vi gnällde över det... Tänk att man aldrig är nöjd =)
Efter lite skjusteringar är vi dock mycket nöjda nu!

Ikväll blir det träning igen, någon som ska följa med?
Under veckan samt helgen som kommer ska vi flytta in i nya köket och koppla in vatten och avlopp så att jag kan börja laga mat i mitt vackra kök.

Ha det topp

KALLT!!!!

Jag är en frusen person och har allt som oftast en filt över mig i soffan och sällan t-shirt på hösten/vintern/våren. Men vi hade inte riktigt räknat med att det redan nu skulle vara så kallt att vi skulle behövt sätta igång värmen i huset. Men antar att det är just därför...
Vaknade på lördag morgon och tyckte det kändes extra kallt utanför täcket... Det var EXTRA kallt! Vi hade då 16 grader inomhus. Vi har fortf lika kallt eller kallare (inte tittat efter idag) men kan inte göra så mycket åt det just nu... varför?
Tja, helt enkelt därför att vi inte har gjort klart för vattenledningarna till elementen. Vi ska dra om dem och har väntat med det eftersom vi inte trodde det skulle behövas riktigt än. Tji fick vi.
Idag kommer vi därför att i raketfart starta upp med ovanvåningen. Vi måste börja med att regla upp för nya väggar och sedan isolera dem och dra fram de nya rören till elementen (som vi inte heller köpt ännu)
För att inte frysa rumporna av oss på toaletten som var kallast satte vi in ett element dit (och ett i sovrummet). I går hade elemetet stått på över natten och då var badrummet mer likt en bastu, vi hade tagit i lite väl mycket =)
Sovrummet var mera behagligt men resten av huset är minst sagt svalt just nu.

Så det är väl bara att jobba vidare så man inte fryser så mycket =)

Varför är det alltid jag......

Igår var det dax igen... dansaerobic på programmet.
Jag var tveksam innan och försökte hitta ursäkter till mig själv för att inte gå... Hittade ingen så jag ringde upp Petra som också skulle med. Bestämde en tid vi skulle mötas och sen hem och aktivera Kayla, få i sig en macka och sen iväg igen.
På passet var det extremt med folk (87st) i en LITEN gymnastiksal. Det var varmt innan passet började och varmare blev det!
Hallen hade två dörrar som gick att öppna direkt ut men trots att de stod öppna märktes det inte ens på luften inne i hallen.
Efter 45 minuter av roligt och jobbigt skuttande och hoppande började jag känna mig yr och fick svarta fläckar för synen. Skällde tyst på mig själv för att jag inte tagit med vatten och inte ätit ordentligt innan.
När passet var slut fick jag sätta mig på huk för att inte svimma. Så fort jag försökte ställa mig svartnade det för ögonen och jag fick sjunka tillbaka igen.
Så höll jag på tills svärmor sa till mig att jag inte fick köra hem själv utan hon packade in sin cykel i min bil och så åkte vi hem till henne en stund så jag fick dricka lite vatten och varva ner.

Detta är så typiskt mig!!! Jag lyckas alltid med dessa DUMMA konstiga saker.
Pratade med mamma och pappa senare på kvällen. Precis som jag själv, trodde "pappa doktor" att jag har dålig kondition (fast det är ju ingen nyhet...). Det jag inte tänkt på som tydligen kan spela in är min ständiga prestationsångest (vad alla andra tänker om min prestation och förmåga att göra rätt och, i detta fall även, orka igenom allt). *suck* tänk att man även vid 30 kan vara så känslig för yttre tryck och påverkan, eller ja egentligen är det ju min egen tanke om mig själv jag projicerar på andra (inbillar mig att andra tycker, det jag tänker om mig själv).
Nej nu får det räcka! Det är dax att skärpa till sig och bli en stolt säker person som vågar se sina egna begränsningar och tillåta sig att ha brister och inte kunna/orka allt!

Så här har ni mig! En tjej med massa brister men som ska lära sig bemöta och hantera dem med stolthet och insikt!
Första två insikterna:
* Nästa pass ska jag ta med vatten - jag behöver det!
* Nästa pass ska jag tillåta mig att inte köra allt i fullt tempo, det är okej att ta det litet lugnt ibland =) Konditionen får jag nog någon dag igen...

Ta hand om er där ute!

Dörren stod öppen och Kayla var ute...

Igår hände något som nog måste vara en av de värsta mardrömmar jag kan tänka mig... Även om denna slutade gott.

När vi kom körandes hem igår såg vi på långt avstånd att grannens bil stod utanför oss. Vi antog att det var för att grannens barn ville komma och hälsa på Kayla, som de brukar. Men när vi kom närmare och svängde in på vår grusväg såg vi något som fick hjärtat att stanna på mig. Ute på åkern nosandes i halmen stod Kayla... Jag skrek nog mer än sa: "Det är ju Kayla, vad gör hon där"

Första tanken: Hur har hon kommit ut?????

Andra tanken: Jag måste lyckas få henne att komma!!!

Den andra tanken var ganska onödig för när hon såg vår bil komma körandes kom hon springades mot den. Överlycklig! Jag kastade mig ut från bilen och öppnade bagaget. Hon hoppade in direkt. När jag satte mig i bilen pekade Henke mot huset.
Vår ena (vi har två) entrédörr stod öppen...

När vi stannat bilen på tomten hälsade vi på Kayla som var överlycklig... Sedan tog Henke, som blev rädd att vi haft inbrott, med sig Kayla och gick en runda runt huset innan jag fick gå in.

Vi funderade och funderade hur hon kunnat få upp dörren (vi hade inte haft inbrott).
Tillslut kom jag på att i söndags när grannbarnen hälsat på så hade de gått ut den vägen, antagligen glömde jag låsa dörren efter dem. Hur Kayla efter det fått upp den vet vi inte men vi vet att den tidigare varit svår att få riktigt stängd om man inte låser den...

Antagligen har hon bara lagt sig mot den och så har den glidit upp.

Fem minuter efter vi kommit hem kom grannens äldsta springandes på vägen. Hon hälsade på Kayla och berättade att hon försökt kalla in henne men att Kayla inte velat komma till henne. Hon berättade oxå att hennes mamma sett Kayla ute redan mitt på dagen....

Jag hade ont i magen över detta hela kvällen och så många tankar rusade runt. Tänk om hon sprungit upp till stora vägen. Tänk om hon sprungit bort för oss.

Men tack och lov så är hon en hemmakär hund som älskar sin tomt och sitt revir mest och håller sig nära hemmet!

Vår älskade hund trivs bäst när hon får vara nära och med på allt vi gör.

Gissa om jag var noga med att låsa alla dörrar idag innan jag åkte till jobbet =)

Ta hand om era djur de är de bästa vänner vi har och räddslan då de helt plötsligt inte är där de ska vara är fruktansvärd!

Hundar+bananer=sant

Jag kan nu bevisa att hundar, eller ja iallafall vår hund, äter bananer. Och det med glädje.... Kayla är tydligen MYCKET förtjust i bananer!

Under helgen har vi bistått vänner med att måla deras nya hem (blir inflyttning nu till helgen). Jag stod för matlagning till "målarna" och omhändertagande av vårt eget hem medan Henke målade. Kayla fick oxå följa med när det var dax för middag...

Husse tar igen sig efter maten - med Kayla som huvudkudde...

I deras fina trädgård står ett litet äppelträd. Trots att detta lilla äppelträd är ungefär en tiondel av vårt ena fanns där mer äpplen på en gren än vad våra två träd gett tillsammans...

Där fanns så mycket äpplen att grenarna inte ens orkade hålla dem uppe... Blir nog en äppelpaj som avslutning på flytten i helgen.